Morbror Carsten har alltid sagt.....

.......att släkten är bäst, när man har den på avstånd.
Jag är verkligen benägen att hålla med, men jag skulle också vilja inkludera en grupp till i det påståendet. Och det är grannar, jag skulle mkt gärna också ha dom på ett rejält avstånd.

Vi har nu i dagarna fått en ny granne ovanpå, som visar sig vara en "hälgångare" på ca: 80 kg.
Och det är verkligen så jävla jobbigt att höra denna elefant ta sig fram och tillbaka ideligen med sina dunder till fotsteg.

J tog modet till sig att gå upp och prata med vederbörande, men utan resultat.
Personen ifråga reagerar med totalt oförstånd och går direkt i försvar, det är minsann ingen annan som någonsin har klagat / jag har aldrig stört någon, eller störts av någon. ( kan det bero på att du bor högst upp? ).

Igår kväll när jag kom hem och satt mig i sköna fåtöljen för att läsa en stund, åååh det var så skönt, lugnt och tyst som det alltid brukar vara hemma.
En ½ timme senare är monstret hemma igen, ömsom gående / halvt joggande över sina golv, men nu med ännu tyngre steg.
Tror tyvärr inte att det skulle hjälpa med ett par Birkenstock eller ens ett par tofflor, är man en hälgångare så är man. Lite som att det går inte att lära gamla hundar sitta!?

Undrar just om jag ska gå upp nästa gång, och ta saken i egna händer ?

Lev väl

/Hoffa

P.s Googla gärna hälgångare:-)